14:e september

Dag 109. Nordkapptunnelens norra ände – Nordkapp. 32 km, mest väg.

Kom iväg i solsken men inte så gott utsövd. Fann snart ut att jag kanske kunde ha gått någon kilometer till och fått både rinnande vatten och skydd från vinden. Gick vägen till Sarnesfjorden och gick upp Polldalen och tog den första fikan. Hade tänkt på hur jag skulle ta mig hem från Nordkapp, något jag inte hade gjort särskilt mycket tidigare under turen. Insåg att det förmodligen skulle ta ett par dagar, så då framstod Hurtigruten, trots prisen, som ett gott alternativ. Sist jag åkte på Hurtigruten hade de buffet till middag men jag kunde inte se på hemsidan vad som skulle bli serverat på kvällen efter Honningsvåg. Jag ringde båten (M/S Finnmark, samma som sist i 2013) och frågade om menyn för kvällen, och tji fick jag, det skulle inte serveras någon buffe, bara á la carte. Då slapp jag i allafall gå upp klockan halv fyra för att hinna med båten.

Resten av dagen avnjöts i sakta mak i strålande sol. Höll litt tempo för att ha lite tid över för att kunna transportera mig hemåt så långt som möjligt. I stort sett bara asfalt, men tog också några genvägan mellan vägens svängar. Slängde några blickar mot Knivskjelodden vid avtaget, men den udden fick vänta till en annan gång.

Kom fram till entren i tretiden. Visste inte om jag skulle vara tvungen att betala för att komma ut på platåen, men kontrollanten bara vinkade och log så jag gick ut.

Ingen stora känslor ute på udden, kanske mest stolthet. Men också odelat glad över att ha gjort något jag satt ut att göra och tacksam över att ha fått många fina nya erfarenheter och träffat fina folk.

Uppe på mitten av Mageröya
Nordkapplatået i sikte
Knivskjelodden. Kanske borde man ha gått dit istället?
Nästan där
Framme!
Edvald Boasson Hagens flaska som jag fann den andra dagen på turen

Sedan började den långa turen hem. Först lift av litauiska byggnadsarbetare till Honningsvåg, sedan lift av en litauisk vägarbetare till Olderfjord. Sedan Lift av en tysk till Alta, därifrån buss till Setermoen. Där kom Marianne och hämtade mig 22:00. Tack!

13:e september

Dag 108. Vardancohka-Nordkapptunnelens norra ände. 29km varav 7 i tunneln.

Näst sista dagen. Sov gott i den minimala hytten Oksereinhytta. Vaknade upp till inte mindre än 5 havsörnas som kretsade över mig och landskapet. Väldigt fint fiskevann här, fick känslan av att det kan vara stor fisk här.

Hade funderat på om jag skulle följa stigen ned till havet och sedan upp i fjällen igen eller om jag skulle dra en linje från stugan till några km söder om tunneln. Sköt på beslutat helt tills jag kom några hundra meter, då satte jag kurs rätt mot tunneln. Kartan visade att det var en större elv som jag behövde vada över, samma älv som stigen också korsar fast längre ned, helt vid mynningen. Så jag tänkte att den inte kunde vara så illa, i värsta fall skulle det bli lite kallt eller en omväg på 3-4 km.

Som vanligt var det inga problem att ta genvägen. Lafjordelva kunde jag stenhoppa över utan att bli våt.

Väl framme vid tunneln tog jag på mig reflexvästen och pannlampan och började gå. Tunneln är 3 km nedåt, till 212 muh, 1 km platt och sedan 3 km upp igen. På mitten rann det en bäck(!) vid sidan av vägbanan. På trottoaren var det stalagmiter vid varje skarv i tunnelbetongen. Några dagar senare lärde jag mig att tunneln läcker konstant och att bäcken var vattnet som de hela tiden pumpar ut ur tunneln för att den inte ska översvämmas.

När jag kom ut av tunneln mötte jag två tyskor som hade cyklat från Tyskland. De var väldigt trevliga och de föreslog att jag skulle tälta vid dem, nedför en slänt precis vid tunnelöppningen, för att undvika vinden. Nästa tältplats var 3-4 längre bort så valet var enkelt. Det blev dessvärre en asocial kväll eftersom regnet kom precis när tältet kom opp. Och vi kände inte varandra väl nog för att dela mitt eller deras tvåpersonstält för en kopp te eller så.

Nattens härbärge
Strax innan tunneln
Vad som inte var så illa
Redo för tunneln
På andra sidan

12:e september

Dag 107. Stohpojohka – Vardancohka. 24 km otydlig stig, men inte så mycket myr.

Vaknade utsövd för en gångs skull. Gjorde klart morgonrutinen och började så småningom att gå.

Leden var ganska gott märkt men det fanns ingen egentlig stig att tala om, snarare förslag på var man kunde tänkas sätta sina fötter. Det gick oavsett ganska fort, 24 km på 6 timmar inklusive en rast och en lunch. Hade precis som igår ingen jättelust att gå så jag är tacksam för att den är enkla fiske- och jaktstugan finns här, även om det inte finns någon kamin i den. Å andra sidan, hade dessa två stugor inte funnits hade jag kanske tryckt på och kommit fram till tunneln idag. Gott att slippa tänka på vind och regn just nu iallafall.

Halvvilt väder
Västkusten
Liten hytta/friggebod

11:e september

Dag 106. Olderfjord Turistsenter – Stohpojohka hytte, 18km. Hälften väg, hälften same-stig.

Sov riktigt dåligt utan en enkel förklaring. Lite småberusad av öl, för mycket telefontittande, för mycket vind eller för obehaglig tältplats? Jag trodde att Olderfjord skulle vara skyddad för sydvästen men det visade sig att dalen från fjället ned till fjorden snarare samlade vinden som en strut. I änden av struten var mitt tält.

Nåväl, kom mig ändå upp i skaplig tid och började gå 09:45. Vädret var blåsigt men varmt och väldigt fint. Tror det kan ha varit den varma luften från Dorian som kommit. Det är speciellt med det här kustklimatet i Finnmark. Varma nätter och starka kontraster från dag till dag. Sen att solen står så lågt gör att det känns som klockan sju-halv åtta en dag tidigt i augusti i Avesta hela tiden.

Kom till en öppen rendriftshytts till lunch. Det gick bra att gå trots den dåliga sömnen men det kändes som efter en dag på sjön när jag kom in i hyttan och allt blev stilla en stund. Fjället suger, så att säga. Det verkar som att det ska regna kraftigt imorgon natt och oavsett blåsa kraftigt denna natt. Så det passade gott med en hytta inatt, trots tidigt avslut och kort distans. Imorgon, 23-24 km bort, hägrar ännu en hytta som ska skydda mig från regnet. Sedan är planen en sista tältnatt någonstans nära tunneln. Det blir alltså fyra och inte tre dagar den här sista etappen.

Idylliskt, men skenet bedrar
Renarna är samlade in, slakt nära förestående?
Renvaktarstuga som var öppen

10:e september

Dag 105. Skaidielva – Olderfjord Turistsenter. 33 km rösad osynlig stig förutom lite väg på slutet.

Satte klockan på 06:00 för att veta att jag faktiskt skulle hinna till Olderfjord innan 17:00 då butiken stängde. Stod opp 07:15.

Började att gå med tanken att det var hopplöst att nå butiken idag, men jag skulle se hur terrängen var. Skulle den bli som igår var allt hopp ute, var det same-stig som efter Maze var allt ok. Stigen visade sig vara inte så mycket stig som lättgått vidd. Det hjälpte hur som helst och jag kunde ta lunch efter 19 km strax efter dagens genväg ned mot Olderfjord hade börjat.

Kom till Olderfjord, hämtade ut den sista depoten och skickade tillbaka(!) det mesta av maten, jag hade så mycket kvar sedan Maze. Funderade im i det sista om jag också skulle skicka hem fiskeutrustningen, men den får bli med till slutet. Resten av kvällen spenderades i en soffa på campingen.

Hav?
Hav! Då har jag gått från söderkust till östkust.

9:e september

Dag 104. Navgastatjohka – Skaidielva. 31 km same-stig men också en god del ofrivillig stiglös terräng och mycket myr.

Fick i mig dagens bästa måltid och kokade mig en kanna kaffe. Dagen fick visa om det skulle bli extra långt imorgon eller om det skulle bli ok långt.

Mycket sumpmark de första fem kilometerna. En slapp kartläsare gjorde att jag också fick gå tillbaka 500 meter genom myr och kratt. Eller närmare bestämt, det blev en ”genväg” genom myr och kratt på 1,5 km. Märkningen sviktade också ofta, frustrerande eftersom skogen och marken var full av djur- och fyrhjulingstigar och min karta tydligen inte var uppdaterad med dagens leder.

Fantastiskt väder idag, 15 grader och sol. En ynnest att få gå på vidda i sommartemperaturer utan insekter. Mötte två ripjägare med varsin setter vid Skaidijaure som väntade in premiären imorgon. De sade också att öringen biter. Vi får se om jag orkar fiska efter de här tremilsdagarna.

Det var svårt att få något tempo i vandringen idag så det blev inte så långt som förhoppat. Trots allt 31 km, vilket gör att det är överkomliga ca 32 till butiken i Olderfjord. Kanske svårt att nå innan stängning 17:00 men ok för en dag.

Ripjägare som väntar in premiären imorgon
Läger vid Skaidiälven
Flyttfåglar

8:e september

Dag 103. Bojobeski hytte – Navgastatjohka. 36,5 km same-stig med inslag av myr.

Njöt turens sista hytte till fullo. Fann en DNT-årsbok jag läst förut så jag bläddrade i den medan jag drack min kanna kaffe i en dryg timma.

Efter att jag städat mig ut av hytten och skrivit tack i gästboken började jag att gå. Jag hade sett ut en möjlig tältplats omkring 26 km norrut, men schweiziskan sade att hon hade läst i en bok som berättade att det var särdeles få tältplatser mellan ca den 20:e och den 36:e kilometerna. Det visade sig vara korrekt, för när jag nådde min tältplats var den inte riktigt värd ett stopp. Så jag knatade på tills nästa möjliga tältplats uppenbarade sig, vilket var efter 36,5 km och tjugo minuter innan solen gick ned.

När dagen startade hade jag ännu inte bestämt mig för om jag skulle gå Bojobeski-Olderfjord på tre eller fyra dagar. Efter 36,5 km den första dagen var valet enkelt, det är bara att gå så långt jag orkar imorgon.

Kulturminne

7:e september

Dag 102. Harrejohka 437 – Bojobeski hytte. 28 km fin stig.

Vinden gjorde inga som helst härverk med tältet under natten, det var vindstilla bakom min moränrygg.

Kom till Jotka Fjellstue omkring ett efter att ha gått på en aning och också funnit en genväg. Jotka är tydligen statligt ägd men driven av privatpersoner. Jag förstår det som att den restes som del i ett nätverk av statliga fjellstuer som skulle ge mat och husrum till kringresande samer och handelsmän och framför allt statsanställda på uppdrag. Anläggningen var väldigt fin och de har en fin bastu. Dessutom såg jag folk dricka både öl och vin, så servering finns med. De som drack öl och vin var Per och Bergit, de gick Norge på langs i två delar, på vintern, 2018 och 2019.

Efter en kort prat med dem gick jag i ett streck till Bojobeski. Där mötte jag Marlen som går Kautokeino-Nordkap. Hon började för nio dagar sedan och planerar att vara på Nordkap omkring den 23:e. Själv tänkte jag vara där den 13:e eller 14:e…

Kulturminnen
Jotkajavri
Utsikt ned mot Jotka
Älgjägare
Bojobeski

6:e september

Dag 101. Maze – Harrejaure 437. 28,5 km. Aningens väg i början, sedan same-stig resten.

Jag hade beslutat mig för att gå Maze-Bojobeski på två dagar, totalt 56-57 km. Jag var också osäker på om och hur de tio milen från de tre dagarna innan skulle kännas i benen.

Dagen började hur som helst med att jag gick tillbaka till butiken och hämtade min batteribank. Sen start pga sen öppning på butiken. Slog sedan ihop det våta tältet i lätt regn och började sen att gå. Oj vad det var trögt. Men det kan lika gärna ha varit ölen dagen innan eller att jag slarvat med maten. Det kom sig utöver dagen och som tur var var det lättgått.

Det var varning för kuling under natten och min klocka hade varslat för kraftigt lufttrycksfall kvällen innan. Strax efter fem bestämde jag mig för att ta första bästa tältplats med skydd för den stundande nordvästen. Fann en fin moränrygg som skyddade mig mot sydvästen som rådde då och jag fick hoppas på att vinden inte skulle vrida sig alltför mycket mot nord, då hade jag fått problem (eller kanske bara sämre sömn, jag tror tältet tål en kuling, peppar peppar).

Utsikt mot Kautokeino-/Altaelva

5:e september

Dag 100. Suonjeroaivi – Maze. 19 km samestig.

Tog mig in till Maze tidigast möjligt pga att kraftigt regn skulle komma i tre-fyratiden. Det gick fort ner från vidda och jag var framme vid ett. Handlade lunch, åt den och så handlade jag mat fram till Olderfjord. Sedan var det bara att hitta en tältplats och vänta på nästa dag. Tältade rätt över bron över Kautokeinoälven (den blir visst Altaälven lite senare) och hade en ganska tråkig eftermiddag och kväll.

Mot Maze
Vindskydd vid den gamla Alta-Kautokeinovägen
Maze
Tältplatsen, tråkigare än det ser ut