Dag 109. Nordkapptunnelens norra ände – Nordkapp. 32 km, mest väg.

Kom iväg i solsken men inte så gott utsövd. Fann snart ut att jag kanske kunde ha gått någon kilometer till och fått både rinnande vatten och skydd från vinden. Gick vägen till Sarnesfjorden och gick upp Polldalen och tog den första fikan. Hade tänkt på hur jag skulle ta mig hem från Nordkapp, något jag inte hade gjort särskilt mycket tidigare under turen. Insåg att det förmodligen skulle ta ett par dagar, så då framstod Hurtigruten, trots prisen, som ett gott alternativ. Sist jag åkte på Hurtigruten hade de buffet till middag men jag kunde inte se på hemsidan vad som skulle bli serverat på kvällen efter Honningsvåg. Jag ringde båten (M/S Finnmark, samma som sist i 2013) och frågade om menyn för kvällen, och tji fick jag, det skulle inte serveras någon buffe, bara á la carte. Då slapp jag i allafall gå upp klockan halv fyra för att hinna med båten.

Resten av dagen avnjöts i sakta mak i strålande sol. Höll litt tempo för att ha lite tid över för att kunna transportera mig hemåt så långt som möjligt. I stort sett bara asfalt, men tog också några genvägan mellan vägens svängar. Slängde några blickar mot Knivskjelodden vid avtaget, men den udden fick vänta till en annan gång.

Kom fram till entren i tretiden. Visste inte om jag skulle vara tvungen att betala för att komma ut på platåen, men kontrollanten bara vinkade och log så jag gick ut.

Ingen stora känslor ute på udden, kanske mest stolthet. Men också odelat glad över att ha gjort något jag satt ut att göra och tacksam över att ha fått många fina nya erfarenheter och träffat fina folk.

Sedan började den långa turen hem. Först lift av litauiska byggnadsarbetare till Honningsvåg, sedan lift av en litauisk vägarbetare till Olderfjord. Sedan Lift av en tysk till Alta, därifrån buss till Setermoen. Där kom Marianne och hämtade mig 22:00. Tack!